Titel: Silvervägen
Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Genre: Spänningsroman
Utgiven: 2018
Därför läste jag boken: Bestämde mig för att läsa alla böcker nominerade till Årets bok 2019 och det här är en av de nominerade böckerna.
Handling: Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.
Jag tyckte: Det här är verkligen en sån där bok som fastnar hos en fast att den är slut. Den är mörk, grym och hjärtskärande. Jag kan verkligen inte sluta tänka på handlingen. Tänk att din dotter har varit försvunnen i 3 år och du fortsätter att leta, övertygad om att det finns någonting där ute som kan leda dig till henne.
Sen har vi Meja och relationen till hennes mamma. Herregud! Där kan vi prata om att barnet får ta hand om sin förälder.
Det jag gillar med boken och det som gör att den berör är att allt är så verkligt och det kan hända på riktigt. Visst, det är otroligt hemskt, men inte på något sätt överdrivet eller overkligt. Man känner med karaktärerna när det är jobbigt och man hatar karaktärerna som helt enkelt är idioter. Boken får en att känna så många känslor.
Jag gillar verkligen allt med den här boken. Språket, handlingen, miljön och karaktärerna. En fantastisk bladvändare helt enkelt!
Betyg: 5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar