Titel: Varför gråter inte Emma?
Författare: Magnus Wennerholm, Emma Jangestig
Förlag: Månpocket
Handling: Äntligen hade tillvaron ordnat sig för Arbogatjejen Emma. Hon som alltid fallit för fel killar och tidigt blev ensamstående mamma med två barn. Nu hade hon mött en trygg man och de planerade för ett liv tillsammans. Men en kväll stod någon ur det förflutna i dörren och tragedin var ett faktum. Emma blev svårt misshandlad. Hennes barn Max och Saga hade aldrig någon chans. När Emma vaknade upp befann hon sig i en märklig polisutredning där hon hölls isolerad utan att veta vad som hade hänt henne - eller barnen. Hon som varit en vanlig småstadsflicka blev sedan rikskänd när hon valde att träda fram och berätta om sina upplevelser. Emmas starka utstrålning möttes av djup beundran men också misstro. "Hur kan hon se så glad ut?" Man tycktes vilja att Emma skulle gråta och hata. Med sin sorg ifrågasatt tog sig Emma igenom två rättegångar och pekade ut sina barns mördare. Hon omvandlade tyskans hat till kärlek och framtidstro. Men bakom fasaden pågick varje sekund en kamp för att orka ta sig tillbaka till livet.Varför gråter inte Emma? är en provocerande men uppriktig skildring som bryter mot den gängse bilden av hur man ska bete sig i sorgens stund. En berättelse om en helt vanlig svensk familj som i krisen visar prov på en ovanlig sammanhållning och kompromisslös kärlek
Jag tyckte: Så läste jag den till slut, boken som har stått orörd i bokhyllan flera år. Precis som jag trodde så var den otroligt jobbig att läsa, men samtidigt så är jag glad över att jag läste den.
Den är gripande och rå och jag kan inte för mitt liv förstå hur en människa kan göra någonting så fruktansvärt, att bara gå in och förstöra livet för en familj. Det är så sjukt!
Emmas väg tillbaka efter det fruktansvärda som hon var med om är jobbig att läsa, men samtidigt så blir jag otroligt fascinerad över vilken stark och positiv människa hon verkar vara. Boken berör mig verkligen samtidigt som den är hemsk och gripande.
Det som jag märker när jag läser boken är att det nästan känns att det inte är personen som har varit med om det som händer i boken som har skrivit den. Den där "känslan" infinner sig inte riktigt, vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Läste att Emma varit med och skrivit delar av boken, men inte hela, skulle vara intressant att se hur boken var skriven om hon skrev hela själv.
Betyg: Själva innehållet i boken får en
5:a men hur boken är skriven får av mig en
3:a.
