Titel: 30 om dagen: En livsresa
Författare: Johanna Toftby
Förlag: Bladh by Bladh
Genre: Biografi
Utgiven: 2018
Därför läste jag boken: Den kom upp som förslag när jag kollade info om boken Så lärde jag mig att älska min kropp, såg intressant ut så lånade den på biblioteket.
Handling: Den 27 oktober 1996 föddes en liten kille, min son Louis, tre månader för tidigt på förlossningen i Skövde. Bara en dryg timma senare var Louis borta igen för att aldrig komma tillbaka. Han skrek när han föddes, jag fick hålla om honom och han var varm, men han levde bara en kort sekund. Han lämnade ett hål i mitt hjärta och i min själ som aldrig kommer att läka. Jag fick inte se honom växa upp, ändå finns han alltid med mig.
I flera år efter förlusten av den nyfödde sonen var panikångesten Johanna Toftbys ständiga följeslagare som behärskade hennes liv. Hennes kropp tog också stryk och till slut orkade hon knappt gå runt kvarteret. Hon hade nu fått två friska barn, men i jakten på att bli den perfekta mamman förlorade hon sig själv och var så rädd för allt som kunde hända att hon knappt vågade leva.
Vägen från ångesten till ett lyckligt liv började med ett läkarbesök och ett recept på 30 om dagen. Inte 30 tabletter, utan 30 minuters motion.
Jag tyckte: Jag kan känna igen mig så otroligt mycket i det jag läser att det nästan blev jobbigt. Precis som Johanna så fick jag order av min läkare att promenera 30 minuter om dagen när jag fick panikångest pga stress. Att inte klara av att kontrollera sin egen kropp är obehagligt och läskigt och det går inte riktigt att förklara för någon som aldrig har varit med om det. Jag förstår precis vad hon menar i boken och jag tycker hon förmedlar den känslan på ett bra sätt.
Det är väldigt intressant att läsa om andra människors liv. På något sätt får jag för mig att om en människa ler och ser lycklig ut på internet/TV/tidningar så betyder det att de har ett underbart liv. Sen får man läsa om hur verkligheten ser ut och det får en att tänka efter lite. Hur många är det egentligen som går omkring och mår dåligt utan att man vet om det?
Allt Johanna har gått igenom och hur hon har mått, det är inte så konstigt att hon mår dåligt!
Det känns bra att få följa med på den här resan. Läsningen går fort, det är korta och luftiga kapitel. Ett stort plus för alla fotografier som gör det hela ännu mer personligt. Språket är enkelt och lättläst, det känns lite som att ha ett samtal med en nära vän när man läser den här boken. Det är hjärtskärande och avskalat när författaren berättar om sitt liv, en bra bok helt enkelt.
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar