Titel: Stora små lögner
Originaltitel: Big little lies
Författare: Liane Moriarty
Uppläsare: Kerstin Andersson
Förlag: Bonnier Audio
Handling: Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Madeline har händerna fulla med sin tonårsdotter, som plötsligt tycks föredra sin pappa och yogafrälsta styvmamma framför henne (hur är det möjligt??). Men hon kan inte låta bli att samtidigt kasta sig in i intrigerandet mellan olika fraktioner av föräldrar på skolan. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone - kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?
När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll...
Jag tyckte: Liane Moriarty beskriver sina karaktärer på ett sätt som gör att det känns som de är mina egna vänner. Att det som händer i boken är på riktigt, en del av mitt liv, fast det är påhittad.
Jag älskar att jag brister ut i skratt här och där i boken på de ständigt klockrena kommentarerna och tankarna från karaktärerna, samtidigt som jag blir illa till mods av mycket av det som händer. Det är det jag gillar med Moriarty, hon får en att känna så många olika känslor. Det är inte bara obehagligt eller roligt, det är allt i en och samma förpackning och den förpackningen är en helt perfekt bok!
Vägen fram till slutet av boken är obehaglig, härlig, rolig och spännande. Hur hänger allt ihop? Vem är det som dör?
När det är ungefär 1½ timme kvar av ljudboken så liksom drar jag mig för att fortsätta lyssna. Jag förstår att någonting kommer att hända, men vill jag verkligen veta vad det är? Spänningen byggs upp sakta men säkert och till slut kommer bomben att explodera, vill jag verkligen vara med då? Och när bomben till slut exploderar så bara gapar jag. Det är så oväntat (eller är det bara jag som verkligen inte såg det komma!?) och ändå så bra. Det knyts ihop på ett sätt som gör att jag känner mig nöjd och tillfreds.
Betyg: 5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar